travelsize.blogg.se

kontakt: [email protected]

Första "färdiga"

Kategori:Kreativt

 
Den blev kladdig. Men jag tröttnade på att pilla, så det här får vara det färdiga resultatet.

Jag presenterar för er, min första färdiga bild någonsin, med hjälp av ritplattan.

Kreativiteten flödar...

Kategori:Kreativt

...men tålamodet brister.
 
Så galet kul med ritplatta, dock hinner jag inte göra en bild ens halvklar innan jag tröttnar på att sitta.
Det är äckligt jobbigt att vara så rastlös att man inte ens orkar med sig själv när man faktiskt försöker fokusera på saker.
 
Här kommer i alla fall ett smakprov på bilden jag kommit längst på, som inte ens är klar till hälften.
Jag hatar hår. I alla fall att rita hår. Det är så äckligt svårt. Skuggningen sedan, det kommer bli spännande att göra. Men ritplattan är jag totalt förälskad i.
 

Nummer 6

Kategori:Allmänt

Läkare nummer 6 kunde inte prata svenska. Precis vad jag befarat, men jag tror vi lyckades ta oss igenom samtalet helt okej ändå. Jag uppfattade inte när han frågade saker, eftersom jag inte kan höra tonläget när jag försöker fokusera på vad som blir sagt, utan tog hans frågor som uttryck.
Jag tror han blev lite irriterad efter ett tag, mycket för att jag var irriterad över att behöva sitta hos en läkare, i mitt eget hemland, och inte förstå vad denne säger. Ska det verkligen behöva vara så?
Jag tänkte fråga om ångestdämpande medicin, men ville inte gå in på det. Det var knappt så han förstod mig när jag tog upp mina sömntabletter. Skulle få mina insomningstabletter utskrivna, han skrev nästan ut sömntabletter istället. Då ville jag inte fortsätta vara jobbig, så jag tackade för mig och gick.
Nu måste jag byta läkare ytterligare en gång. Lucky number 7?
Efter läkarbesöket for jag ner på stan för att lämna in lite papper.
När jag sedan kom hem totaldäckade jag i sängen. Det var lite för psykiskt ansträngande för mig att åka buss ner på stan och sedan hem direkt efter ett jobbigt läkarbesök, men i efterhand är det skönt att jag inte måste stressa med papperna under nästa vecka.
Men lite nytta har jag fått gjort här hemma nu på kvällen. Dammsugit och installerat min ritplatta på ena datorn.
Jag skulle behöva en ordentlig skrivbordsstol som jag kan sitta länge och bekvämt i när jag ska rita.
Jag har en bara pall just nu. Eller sängen. Eller soffan. Men sängen och soffan sitter man inte särskilt bra i när man ska vara fokuserad.

Nu ska jag dricka mitt kvällskaffe, göra ett försök till att installera plattan på andra datorn och sedan skriva en planeringslista så jag någon gång får saker gjort.
Utan mina listor sitter jag och stirrar ut i luften och förstår inte vad jag håller på med, vad jag tänk göra eller vad jag behöver göra.

Min pojkvän tänkte komma förbi och klappa på mig också, får se om och när han dyker upp.

Nattsvart

Kategori:Allmänt

Onsdagen var fylld av ångest, med en skön och välbehövd paus hos familjen Savolainen. 
Natten som nu är blev dock inget mildare än dagen. 
När det kommer en off-knapp för tankar i pillerform kommer jag kämpa som en dåre för att få lägga mina händer på dom.
Jag kom till en ny insikt i tisdags, mina tankar har inte kunnat slappna av sedan dess. 
Hur länge ska det behöva vara såhär?
Hur länge ska jag må som jag gör?
Varför hjälper inte min medicin?
Kommer jag orka med att testa mig fram till en annan medicinering?
Jag orkar inte med att känna denna konstanta hopplöshet som tar över allt annat. 
Att leva med konstant depression är inte lätt. Lägg på en ordentlig dos med daglig ångest så finner man sig i min sinnesstämning.

Jag orkar inte med bytet av läkare. Träffar nummer 6(?) på fredag. Utländskt namn, hoppas han inte bryter på annat språk. Jag kan inte ta läkare med brytande svenska seriöst, ännu mindre lita på dom. 
Jag orkar inte med att förklara hur jag mår en gång till, än mindre varför. 
Jag vill ha en fast vårdkontakt, så jag kanske kan börja närma mig målet att bli frisk någon gång.
Jag känner så starkt för att ge upp allt, men det är inte värt det. Jag vill må bra, jag vill att min insida ska speglas av det yttre jag visar.
Men just nu är jag trött på uttrycket "fake it 'till you make it". 
Jag vill stå på mållinjen och känna att "jag gjorde det, jag tog mig igenom det, jag klarade mig".
Men det finns ingen karta som visar vägen, och jag har gått vilse.