Frustrationen som uppstår när man inte kommer ihåg människor.
Nu menar jag inte det här vanliga, att folk kommer och säger hej på stan, utan när man kommer och tänka på en person man vet hur man lärt känna, men inte har en aning om hur människan var som person.
Snubblade över en sådan nyss på Facebook, jag har ändå umgåtts rätt mycket med människan för ett par år sedan, men kommer inte ihåg någonting om hur personen i fråga är. Läskigt, hur man kan tappa bort en person så pass mycket. Men jag minns faktiskt ingenting, förutom varför jag har denne i min bekantskapskrets.
Sånthär gör att jag blir rädd för mig själv. Men samtidigt. Är inte personer tillräckligt speciella så brukar jag inte komma ihåg deras personlighet.
Jag bör egentligen göra en storrensning av min Facebook, för jag har så himla många där som jag inte bryr mig det minsta om, vet att jag aldrig mer kommer umgås med, och så vidare.
Men jag är så himla fjantig när det kommer till sådant också. Vill inte göra folk upprörda över att jag tagit bort dom. Samtidigt, varför skulle dom bli upprörda? Det handlar ju ändå om människor jag inte längre känner är en del av mitt liv. Så vad har vi då med varandra att göra, överhuvudtaget? Nä, precis. Inte ett dugg.
Men, jag vet inte om jag orkar. Det handlar om så många människor. Jag gjorde en rensning förut när jag hade över 1000 pers, tror det tog mig 2 timmar att ta bort ca 150 personer, för jag får sådan hemsk ångest när jag gör det.
Nu har jag exakt 987 personer på min vännerlista, i skrivande stund. Skulle säkert kunna ta bort hälften.
Fy, vilket onödigt jävla inlägg det här var. Men, det skiter man väl i.
Jag sitter hemma själv.
Har druckit två glas vin.
Tänkte åka ner på krogen och träffa vänner.
Febern slog till igen.
Jag har tråkigt och är bitter över att jag inte orkar åka till krogen.
Min pojkvän är i Stockholm och jag saknar honom.
Så jag skriver meningslösa saker.
Förlåt om jag har slösat bort er tid, haha!
