travelsize.blogg.se

kontakt: [email protected]

Lack

Kategori:Allmänt

Nej, inte sånt till naglar eller bilar osv.
Så grymt jävla less bara.
Some things are too good to be true, I guess. Eller, det var väl ingen nyhet. Men nu ger jag fan upp. Orkar helt enkelt inte mer.
Bygga upp förhoppningar som bara blir raserade fungerar inte när man till en början har ett svagt psyke.
Jag kämpar dag för dag för att ens vilja fortsätta leva. Letar efter alla ljusglimtar som jag inte ska vilja släppa taget om. Men det är svårt. Och krävande. Så oerhört krävande att jag är trött hela tiden.
Helgen var bra. Då var jag inte trött. Jag hade faktiskt rent utsagt roligt. Hör och häpna. Men så snart jag är tillbaka i verkligheten igen så vill jag helt enkelt inte.
Tänkte skriva ett inlägg på någon mening bara. Är inte meningen att klaga. Jag vet att jag lever som en "lycklig lottad". Men känner ofta att jag så gärna skulle vilja byta liv med någon som har det sämre, någon som ingen skulle sakna.
Har egentligen ingen större dröm än det. För jag kan påtagligt känna hur livskraften rinner ur mig.
Funderade i över en månad på om jag ens skulle åka med tillbaka i Sverige igen. Men kunde inte göra så mot mina vänner, vill dom inget ont.
Jag undrar hur man som bäst och minst smärtsamt för alla i sin närhet lämnar sitt liv? För jag vill inte ha det längre.

Nothing more than feelings

Kategori:Allmänt

Jag är så äckligt less på mitt mående nu att jag inte vet vart fan jag ska ta vägen. Jag vill kunna känna saker igen utan att behöva bryta ihop. Sedan vet jag att jag egentligen inte dör av att bryta ihop, men när jag bryter ihop är allt jag vill att just dö.
Jag kanske borde ta mig till akuten på psyk när jag mår såhär, men nu kommer jag ju ändå få träffa en ny läkare om 2 dagar, så jag kan nog stå ut.
Jag mår illa, vill kräkas, men jag vet att knuten av tomhet jag har i magen inte försvinner för det. Och då är den enda effekten av att spy halsont, eftersom jag ibland inte slutar spy förrän det är tomt i magen.
Jag har så mycket saker att ta tag i här hemma att jag inte kan fokusera på en sak, då börjar det snurra i huvudet så fort jag försöker börja med något, så jag lägger mig och gör absolut ingenting istället. Ologiskt som fan, men jag orkar helt enkelt inte.
Jag har blivit helt matt efter julfirandet. Det känns som jag vill stänga in mig i mitt hem, inte se eller prata med en människa på typ en månad minst. Men så funkar inte livet. Men ibland önskar jag att man som människa kunde få gå i ide. Så man fick slippa domhär mörka månaderna. Jag behöver värme och solsken, det ger mig ett visst hopp om att allt någon dag kommer bli bra, eller iallafall meningsfullt. När det är mörkt och kallt har jag svårt att se framåt överhuvudtaget.
Jag avskyr att klaga på nätet, men nu är det inte många som läser det här, och om ni tycker jag är dryg så ber jag om ursäkt. Men jag måste få ur mig min irritation över den här jävla sjukdomen på något sätt.

Highs and lows

Kategori:Allmänt

Mitt mående är långt ifrån stabilt just nu. Har kommit igång bra med träning och mat, men så kommer dom här dagarna då ingenting fungerar. Jag kan knappt tänka eller prata. Att hänga med i det enklaste samtalet känns som världens svåraste uppdrag.
Jag funderar på om jag ska ta och promenera till sjukhuset, för jourmottagningen på psyk har ju trots allt öppet dygnet runt. Men jag vågar inte gå, jag är helt ärligt rädd för att glömma bort på vägen vart jag är påväg, känna att jag inte orkar gå längre och lägga mig ner i ett dike någonstans. För just idag känns precis allt totalt meningslöst. Jag känner ingen glädje över någonting.
Frågar folk hur det är med mig svarar jag att jag lever, för det är i princip det enda jag är säker på i frågan om hur jag mår. Jag kan inte utveckla det mer än så.

Saturday

Kategori:Allmänt

På lördag får jag förhoppningsvis något typ av besked om framtiden, och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar efter att bara få veta på ett ungefär hur det kommer se ut.
Mitt kontrollbehov har fått sig ett par rejäla knyckar i år, men det är ju bara bra att jag lär mig att allt går det inte att ha koll på. Tror det har stärkt mig ännu ett snäpp. Har trots allt inte sett något klart sedan april.

Stockholmsplanerna blir också mer och mer tydliga, att få in en ordentlig fot i branschen jag verkligen vill jobba med hade jag aldrig kunnat tro skulle gå så här lätt och smärtfritt.
Det lönar sig verkligen att sätta fram fötterna mot sina mål, håll aldrig tillbaka, sträck dig mot dina drömmar.

Snart kanske jag har den inom räckhåll, min framtid.

Your words, like silk

Kategori:Allmänt

Du gör hela min själ varm, även om du är 800mil bort. 
"Helt rätt. Du följer ditt hjärta så följer jag efter."
Längtan efter dig och vår framtid gnager i mig.
Att ha dig hemma i höst, det är min största dröm älskling.

Summertime

Kategori:Allmänt

Det är på sommaren det händer, sägs det. Ja. Den här sommaren har jag checkat av tillräckligt med goals på min bucket list. Jag brukar säga, att allt ska man väl testa en gång. Förutom saker som på något sätt kan skada eller såra andra på ett personligt plan.
Jag har gjort många saker jag aldrig gjort förr, testat saker jag aldrig trodde jag skulle våga. Och jag känner mig så himla mycket mer levande än jag någonsin gjort tidigare. Jag älskar den här tiden jag har, den som är helt i mitt eget våld. Visst har jag gjort en del dumheter som jag ångrar rejält, för att det har förvirrat människor som inte förstår sig på mig. Men jag kan inte hjälpa att jag är så speciell som jag är, och allt jag kan göra i efterhand är att be om ursäkt, vilket jag gjort. Sen får tiden bestämma om eventuella oklarheter löser sig.
Att vara singel just det här året, jag tror det var meningen att jag skulle vara det. Hade jag inte varit det hade jag aldrig växt så mycket som jag gjort i mig själv, hade aldrig lärt mig att förstå så mycket om mig själv och mina känslor. Jag börjar förstå mig på att hantera situationer jag valt att skjuta undan annars. Förstå mig på mina djupare känslor, att kunna hantera mina ups and downs bättre. Inte helt, men absolut bättre.
Den här sommaren har varit -ursäkta språket- JÄVLIGT viktig för min personliga utveckling mot ett bättre mående. Jag vill säga hej, tack och förlåt till alla som väljer att ta till sig utav det. Nya bekantskaper, gamla vänner och ja, precis alla som väljer att ta åt sig av det alternativ dom tycker passar dom bäst. Ni alla har gjort denna sommar så oerhört betydelsefull för mig. Tack, tack från hela min själ.
Sen, en extra stjärna till min Mr.Grey, som har funnits där för mig under gott och ont under större delen av det här året. Jag vill bara att du ska må bra, slippa din smärta, och komma hem och lära mig en helt ny sida av livet.

Vad är rasism?

Kategori:Allmänt

Jag blir galen på att folk går apeshit på SL för att dom ger reklamplats åt Sverigedemokraterna. Att det är rasistiskt att be om ursäkt för tiggeriet, det förstår jag däremot inte. Jag tycker det är oerhört obehagligt med tiggare, ja jag är rentav rädd för dom. Och de senaste åren har antalet tiggare växt nå oerhört. Jag tar inte mina tankar och åsikter utifrån några siffror som kan bevisa ditt och datt, jag skriver bara vad jag själv upplever och ser.
Jag vill också be om ursäkt för turister som kommer hit och behöver se det elände som egentligen inte hör hemma här. Och jag känner inte att jag är rasist för att jag tycker och tänker så. Det handlar helt om min egna rädsla för detta sätt att vara, så som de flesta tiggare har varit mot mig personligen.
Jag känner mig personligt påhoppad när dom kommer fram och skallrar med slantar. När dom sedan Inte förstår ett nej och försöker övertyga en om att ge dom pengar, det är snäppet värre. Jag blir förbannad. Och det gör mig arg att folk främjer det här sätter att leva genom att ge dom pengar.
Nej, jag blir för upprörd för att fortsätta.
Hursomhelst älskar jag den nya reklamen!
Tack för mig!

How soon is now?

Kategori:Allmänt

Att sakna någon. Det är fan inge roligt. Kan jag ens kalla det att sakna? Längta efter en människa så det gör ont, det är nog en bättre beskrivning.
Det kommer och går i vågor, ibland är det en underbar längtan, ibland så plågsam att jag inte vet vart jag ska ta vägen.
Jag sover kasst om nätterna. Kan ju till viss del ha att göra med avsaknaden av medicin. Ska försöka komma ihåg att börja ta den igen på söndag.
Ett totalt meningslöst inlägg. Men, jag lever iallafall.

Bad teacher

Kategori:Allmänt

Det är SÅ JÄVLA ROLIGT att lära folk att tycka om nya saker och upplevelser.
I'm a bad teacher. No need for further explanation. 
Eller bad, det beror väl på hur man ser på saken.
 
Upplevelsen som jag väntat på är dock fortfarande enbart en dröm. Vilket egentligen suger, men jag kan inte släppa den. För han är fantastisk, och inget kan locka mig på andra tankar.
 

Kaos

Kategori:Allmänt

När livet är kaos, kaosa mera!
Varför pausa? Sånt har man väl inte tid med.

Men jag längtar, nå oerhört, till sommaren och vad som kommer med den.
Amsterdam, vad jag har saknat dig.
Defqon.1 kommer vara fantastiskt för själen.

Vårkänslor

Kategori:Allmänt

Det hände en grej.

Fail

Kategori:Allmänt

Fail Sverige. Så jävla fail.
Vi hade behövt ett omval.
Skicka iväg Löfven i en grotta någonstans, där han kan sitta och grubbla över sina misslyckanden.
Jag kan själv ställa upp att leta efter den grottan.
Den ska vara svåråtkomlig, och så kan han sitta där och vänta på hjälpen från helt fel håll, som aldrig kommer.
Skulle socialisterna fortsätta sitta i makten efter nästa val, då förstår jag faktiskt inte vad den svenska befolkningen tänker med.
Hela världen skrattar åt er.
Jag kan inte släppa tanken på moderaternas reklam. Hur sant dom hade.
Jag kommer aldrig i mitt liv rösta rödgrönrosa. Och kan för allt i mitt liv inte förstå att folk gör det.
Vi lever inte i Sherwoodskogen.

Snart London!

Kategori:Allmänt

På måndag lyfter jag mot skyarna!
Min kropp och mitt psyke protesterar med all sin kraft redan nu, igår hade jag sådan ångest att jag inte klarade av att åka till min arbetsträning, jag sover knasigt, och så har jag börjat få ont i halsen. Men det ska nog gå bra ändå.
Sedan vägrar min hjärna tillåta mig att packa. Jag kan för allt i världen inte fokusera på det. Det finns alltid något annat att göra. Inte roligare saker, bara annat.
Men nu är det mesta inför resan i alla fall ordnat, tror jag. Det här med att tänka klart är inte min starka sida i mången fall.
Jag önskar jag kunde ta med mig katterna. Dom gör mig alltid lite lugnare och får alla förvirrade tankar att stanna upp en liten stund.
Håret ska jag sätta om imorgon, nya fransar på fredag. Så är också det yttre fixat.
Det jag måste göra nu är att kolla om jag har tillräckligt med medicin, eventuellt hämta ut mer, och skriva ut resehandlingar.
Ja, och packa då. Fan, att det ska vara så svårt.

Farväl till ett år av farväl

Kategori:Allmänt

Året 2014 kom med många avslut, många farväl. Både väntade och oväntade.
Efter många svåra avslut och farväl hade jag tappat orken till det mesta.
Det sista avslutet kom dock som en lättnad, trots att det aldrig är roligt med avslut.
Det var också det mest väntade avslutet. Och det är skönt att det blev av. Att någon annan än jag behövde ta tag i det jag gått och grubblat på sedan augusti kändes dock inte särskilt rättvist. Men jag hade helt enkelt inte orken till att ta tag i det själv.

Året 2015 kommer med mycket nytt.
Det startade upp bra, med nya bekantskaper, en längtan jag inte haft på länge, en ny gnista, ett härligt musikevent på Fryshuset, och om någon vecka far jag till London för första gången i mitt liv.

Att jag också äntligen kommit in i rullningen med utredningar på psykiatrin känns också bra. Jag hoppas att dom kommer underfund med vad man kan göra för att jag ska bli frisk. Jag längtar så oerhört tills den dagen jag kan andas normalt igen.

Jag har funnit en nykärlek till Snapchat, som går sig varmt i mobiltelefonen.
Lammkött, det är också fina grejer.

Förståelse

Kategori:Allmänt

Kan och orkar jag fortsätta med vetskapen om att någon förståelse inte existerar?
När varenda liten del av mitt inte ilar, skär och exploderar, allt på samma gång, är det då konstigt att jag gör vad jag kan för att glömma den smärtan, om ens bara för en liten stund? 
Att sedan prioritera ett självskadebeteende framför ett annat är väl inte det bästa alternativet, men hellre det alternativet jag nu valt än det som lättare kan döda mig på kort sikt. 

KBT fungerade inte, mitt mående är för dåligt. Det är tydligen svårt att förbättra sin ångest när depressionen är så pass allvarlig.
Jag har i alla fall börjat känna att jag kan öppna upp mig för vissa människor.

Mina katter är det bästa som har hänt mig. Utan dom skulle jag kanske inte sitta här idag.

För att må såhär och att leva, det är väl bättre än att inte existera alls? Jag har i alla fall den inställningen att det kommer bli bättre. Jag kommer må bättre. 
Men fram tills dess behöver jag förståelse från mina närmsta. 
Jag önskar att det var så lätt som alla säger, att rycka upp sig. 
Jag kämpar varje dag, jag fortsätter försöka. Är inte det att rycka upp sig nog? Jag kommer inte bli frisk genom stress. Det är för sjutton stress som fått mig att hamna här. Det var stress som gjorde att jag slutade äta för mer än 2 år sedan. Det är stress som gör att jag sover dåligt. 
Min tillfrisknad måste få ta tid, hur gärna jag än vill vara frisk nu så hjälper det inte att skynda. Jag kan inte låtsas att allt är bra när jag set det mesta i grådaskiga färger. 

Jag behöver trygghet, lugn, stabilitet, fasta tider, planering och vilja för att ta mig mot tillfrisknad.
Ibland funderar jag mycket över om jag bara gjort allt svårare för mig med några av mina val. Troligtvis är mina misstankar sanna.

Sista mötet

Kategori:Allmänt

Idag hade jag sista mötet med min kurator, summa sumarum efter våra 10 möten är att min depression är för djup för att kbt ska fungera för mig. Vad jag än gör känns det som jag står på det där förbannade rullbandet. Men nu hoppas jag på utredning hos psykiatrin så kanske jag kan få rätt medicinering. Det skulle vara skönt att känna sig mänsklig.

"Jag vet inte"

Kategori:Allmänt

Många påstår att uttrycket "jag vet inte" inte existerar. Visst kan det stämma, men det är så oerhört skönt att nämna det uttrycket istället för att dra hela vägen man själv kommit i labyrinten i sin skalle. 
Vissa saker vet jag inte med säkerhet. Jag vill ha en bättre grund innan jag kan ge ett rakt svar på saker.
Dessutom har jag svårt att lita på folk. Finns inte många som kan säga att dom vet mycket om mig, och det är för att jag vill ha det så. Jag har många ytliga vänskaper, men jag tycker ändå om dom lika mycket som dom jag har djupare relationer till. Men för att jag ska öppna mina tankar för någon vill jag ha en säkerhet på att denna människa stannar i mitt liv och ger lika mycket energi som den tar.
Det finns folk jag öppnat mig för som inte visar tilltro till vad jag har att säga. Hur ska jag kunna släppa en sådan sak? 
Jag har öppnat mig om saker som har varit väldigt jobbiga för mig att erkänna, jag har väldigt få tillfällen fått ord tillbaka som en käftsmäll. När folk vägrar tro mig för att dom tror mer på en annan historia. Jag snackar sällan skit. Lägger jag ner energi på något som kan tolkas som skitsnack så är det oftast min historia som stämmer. Jag ljuger inte om saker. Pratar jag om något så brukar jg också nämna källan till varifrån jag hört det, eller att det endast är något jag hört och att jag inte kan veta säkert. 
Där kommer "jag vet inte" bra in när någon frågar mig om ett rykte jag inte varit ögonvittne till. 
Men, hur mår du? Vad tänker du på? Varför gör du så? Där får man inte svara "jag vet inte". 
Men jag orkar fucking inte tänka efter varje gång någon frågar mig något. Ska jag ljuga, le, och säga att allt är bra? Jag kan inte det. Istället har jag valt att isolera mig hemma. Skitbra.
Jag orkar inte vara glad när jag egentligen inte är det.
Och hur mår jag? Jag är nere. Varför då? Suck. Jaa, vart ska jag börja. 
Jag har jättesvårt att känna någon glädje och ens känna att det är värt att ta sig upp ur sängen. Jag gör det för att jag måste gå till arbetsträningen på vardagarna. Annars hade jag gärna gömt mig för världen under mitt täcke. Varför då? För att världen är grym och mörk, speciellt på hösten, då är allt man ser mörker. Visst är det fint i 1-2 veckor innan alla löv blir bruna och faller till backen. Men sen ser allting grått och dött ut. Jävligt uppiggande. Dom dagarna solen skiner har jag lite lättare att ta mig upp, ibland kan jag till och med le helt av mig självt, utan att jag måste tvinga fram det. Jag blir alltid lika förvånad när det sker. Annars lyckas nästan bara mina katter att få mig att le ärligt. Jag önskar att jag kunde få gå i ide under hösten och vintern, och vakna upp igen när knopparna börjar synas på träd och buskar. Jag fungerar helt enkelt inte under hösten. Det känns som att jag lever mitt liv på ett rullband. Jag går upp, kanske hinner jag äta frukost, duschar, klär på mig, går till bussen, är på arbetsträningen, åker hem, äter något, sen är jag hemma, och det är då man måste börja tänka. Då går allt sönder. Jag lyckas ändå hålla mig vaken, men jag känner inte glädje över någonting jag gör. Jag kan säga att jag skulle vilja göra vissa saker, det jag egentligen menar är att jag önskar att jag skulle ha viljan att göra dom sakerna. Det känns som alla mina känslor har tagit semester, för dom existerar inte inom mig längre. Jag känner ingenting. Inte glädje, inte lycka, inte kärlek, inte hat. Jag är likgiltig till nästan allt. Det är oerhört jobbigt att känna så. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det. Det känns inte värt att göra någonting när jag ändå inte kommer vara glad över att jag gjorde det. Jag är ju inte ledsen över att jag inte gör det. Jag känner ingenting. 
Istället för att svara med det här, så väljer jag att svara "jag vet inte", för det gör allt så mycket lättare.

Livskvalitet?

Kategori:Allmänt

Jag har på senare upptäckt en sak med mig själv. Något som inte överensstämmer med mitt tidigare jag. Jag tycker väldigt mycket om att vara ensam. Det gör mig inget längre att bara vara hemma en helg, utan besök. Det är mest skönt. För då har jag inget att stressa upp mig över, inga tider utöver dom dagliga att passa. 
Livet blir så mycket lugnare och skönare när man är ensam.
Så jag ser inte längre ordet ensam som något negativt, utan snarare betyder ordet stillhet och trygghet. Jag vet att jag endast kan lita på mig själv till 100% och jag känner mig trygg med det. Ordet betyder också ingen stress. Jag har väldigt svårt för att hantera stress och har oerhört svårt för impulsiva händelser. Jag kan få en oerhört svår ångest över saker som planeras en vecka i förskott för att jag tycker att min hjärna inte hinner ställa om sig på den lilla tiden. Men när jag är ensam och bara behöver tänka på mig, och får planera allt i min takt, då fungerar hela jag mycket lättare, både fysiskt och psykiskt. 
Min insikt i detta, att ensamhet är något som är bra för mig, gör mig både glad och lugn, samtidigt som det gör mig oerhört förvirrad. Men det är skönt att äntligen känna sig trygg med någonting, även om det ännu bara är mig själv jag kan känna mig trygg med.

Jämställdhet?

Kategori:Allmänt

Jag har så svårt att förstå Sveriges politiska syn på jämställdhet och invandring. Alltså, inte bara jämställdheten mellan män och kvinnor, utan också mellan Sveriges invånare och invandrare.
Kan någon vara bussig att förklara för mig hur det ska bli jämställt mellan män och kvinnor i vårat land när vi fortsätter tillåta denna invandring? Många av invandrarna har (som de flesta som har öppnat ögonen vet) en helt skev kvinnosyn, inte bara männen utan också kvinnorna. 
För om man vill ändra deras levnadssätt, då är man ju rasist(?!). 
Kan någon förklara för mig hur vi ska på ett bussigt sätt säga till dom att deras levnadssätt inte är önskade här, men att dom är det? Inte mentalt sett, utan enbart av deras mänskliga existens, hur kan man säga att det är en human invandringsstrategi? 
I en moské har kvinnor och män skilda bönesalar. Vart ska en människa som vill kalla sig hen placeras där? Varför ska vi acceptera deras könsklyftor bara för att dom inte kommer från vårt land? Att vi placerar invandrare på en piedestal är ingen nyhet. Gissa varför det är hit dom vill utvandra.
Jag förstår inte hur man tänker, som feminist och samtidigt främlingsvänlig, eller vad man ska kalla det. 
Ge min gärna ett vettigt svar, så jag slipper sitta här och fundera.

F! A N

Kategori:Allmänt

Jag vet inte om jag egentligen vill leva i ett Sverige där det sitter extremfeminister med och styr.

Men, Sverige är en demokrati och varje röst räknas. Är det något detta parti har att tillföra som andra partier saknar, och är folkinvalda i riksdagen, så måste jag acceptera deras existens.
Alla som värderar sin egen röst bör värdera sina medmänniskors röst i detta land.
Jag är så less på all denna smutskastning hit och dit, framförallt på Sverigedemokraterna.
Om ni nu är så rädda att partiet ni väljer i valet förlorar röster till något parti ni avskyr, varför inte frammana allt bra med partiet ni sympatiserar med istället för att ge mer reklam till övriga partier? 
För dålig uppmärksamhet är fortfarande uppmärksamhet.
Varför inte engagera sig mer i hur man vill ett samhälle ska fungera och framföra det till resterande människor ikring sig med den värdighet ert valda parti förtjänar? 
Jag tycker det är bra att demokrati finns, men att göra det till något negativt är bara respektlöst, det frammanar ilska och bryter relationer på ett oerhört onödigt stadie.
Visa kärlek till den politik du tycker om, istället för att visa hat till den politik du avskyr.
Jag har varit där, jag har hatat. Det är en jobbig situation där alltför mycket energi går till spillo. Jag har istället valt att acceptera nu, att olika partier existerar för människor tycker olika. Det kommer alltid vara så.
F! får gärna vara en del av riksdagen om det är vad över 4% av Sveriges befolkning sympatiserar med, trots att dom aldrig skulle få min röst. Jag kan säga så utan att hata. Och det är väldigt skönt.
Punkt.