Jag fick en produktidé inatt innan jag somnade. Men jag vet inte hur tusan jag ska styra det vidare utan att min idé blir stulen, om den ens är bra. Vart tusan vänder man sig för att prata om sådant? Jag har inte en blekaste. Men tänk om jag sitter på en guldgruva? Det vore ju i så fall dumt att inte göra något åt saken. Och vem ska man inte prata med så att allt bara rinner ur händerna på mig? Sen om det kanske redan finns har jag ingen aning om, så troligtvis inte. Men att det skulle vara en förenkling av vardagliga problem, det är jag hundra procent säker på.
MEN VART I HELA VÄRLDEN VÄNDER JAG MIG?
Detta är något jag finner mycket irriterande just nu. Vart vänder man sig först? Jurist? Designföretag? Och i så fall vilket? Arbetsförmedlingen?
Så många frågor, som jag inte vet vart jag ska hitta ordentliga svar på.
Nu är det såhär, att jag har lovat mig själv att inte skriva om saker som gör mig arg, eftersom jag bara kastar ur mig en massa dumt jag kanske ångrar senare.
MEN KAN DU SLUTA SÅRA FINA FLICKOR NÅGON GÅNG?!
Och hur mycket kan en människa egentligen få komma undan med?
Man beter sig inte så.
Snälla, lär dig bara säga HELA sanningen någon gång.
Så, nu var det sagt, och sant. Såatteh.
Jag behöver vara arg ett tag, tills jag inser att jag inte har med saken att göra och kan släppa det. Men som det är nu så har det kokat inom mig sedan i lördags.
För övrigt är jag otroligt rädd för ett visst uttryck.
Idag har jag varit ute och promenerat. Mest för att det känns som jag inte har råd att åka buss. Det regnade ute. Men det var ändå trevligt. Skön temperatur och så gott som folk- och bilfritt på gatorna, och bra musik i lurarna.
Men trots att allt känns sådär lite för bra kan jag inte låta bli att tycka illa om vissa människor.
Denna gång var det djurägare.
Jag gick nämligen förbi en liten klick hundbajs. Och då kom tankarna på bajs igång.
Det är otroligt många som klagar på hundägare som inte plockar upp efter sig. Det finns hundbajspåsar att ha med sig på promenaderna. När jag hade hund och slarvigt nog glömde ta med mig påsar, brukade jag ta samma runda igen och plocka upp det senare. Helt ärligt, inte varje gång. Men absolut om jag gick efter gångvägar som används flitigt.
När jag bodde i Stockholm hade dom stolpar med hundbajspåsar som folk kunde ta av, dessa var dock alltid slut när jag gick förbi dom, eller så fylldes dom bara inte på.
Hursom, för att komma till vad jag faktiskt tänkte på, vilket inte var hundbajs, utan hästbajs.
Visst förstår jag att man inte kan mocka undad det när man väl är ute och rider. Men för guds skull, håll då hästen borta från gångvägar om du inte planerat att åka och ta undan efter hästen efter er ridtur.
Seriöst, det här är inte okej. En hästs skit kan jämföras med 20-talet hundar i bajsmängd.
Därför kom jag till slutsatsen att alla hästägare (eller folk som rider på lånehästar längs vägar tillgängliga för allmänheten och inte tar undan skiten) som klagar på hundägare som inte plockar upp efter sig, borde få ett skott i pannan.
Måste bara säga att jag och mina vänner har världens bästa humor. Min syster förstod inte ens mitt ord- och bildskämt förrän jag nämnde att det var det, hon tyckte mest fågeln bara såg snäll ut, som om den undrade hur man mådde.
