Mitt mående är långt ifrån stabilt just nu. Har kommit igång bra med träning och mat, men så kommer dom här dagarna då ingenting fungerar. Jag kan knappt tänka eller prata. Att hänga med i det enklaste samtalet känns som världens svåraste uppdrag.
Jag funderar på om jag ska ta och promenera till sjukhuset, för jourmottagningen på psyk har ju trots allt öppet dygnet runt. Men jag vågar inte gå, jag är helt ärligt rädd för att glömma bort på vägen vart jag är påväg, känna att jag inte orkar gå längre och lägga mig ner i ett dike någonstans. För just idag känns precis allt totalt meningslöst. Jag känner ingen glädje över någonting.
Frågar folk hur det är med mig svarar jag att jag lever, för det är i princip det enda jag är säker på i frågan om hur jag mår. Jag kan inte utveckla det mer än så.