Jag har på senare upptäckt en sak med mig själv. Något som inte överensstämmer med mitt tidigare jag. Jag tycker väldigt mycket om att vara ensam. Det gör mig inget längre att bara vara hemma en helg, utan besök. Det är mest skönt. För då har jag inget att stressa upp mig över, inga tider utöver dom dagliga att passa.
Livet blir så mycket lugnare och skönare när man är ensam.
Så jag ser inte längre ordet ensam som något negativt, utan snarare betyder ordet stillhet och trygghet. Jag vet att jag endast kan lita på mig själv till 100% och jag känner mig trygg med det. Ordet betyder också ingen stress. Jag har väldigt svårt för att hantera stress och har oerhört svårt för impulsiva händelser. Jag kan få en oerhört svår ångest över saker som planeras en vecka i förskott för att jag tycker att min hjärna inte hinner ställa om sig på den lilla tiden. Men när jag är ensam och bara behöver tänka på mig, och får planera allt i min takt, då fungerar hela jag mycket lättare, både fysiskt och psykiskt.
Min insikt i detta, att ensamhet är något som är bra för mig, gör mig både glad och lugn, samtidigt som det gör mig oerhört förvirrad. Men det är skönt att äntligen känna sig trygg med någonting, även om det ännu bara är mig själv jag kan känna mig trygg med.
Jag har så svårt att förstå Sveriges politiska syn på jämställdhet och invandring. Alltså, inte bara jämställdheten mellan män och kvinnor, utan också mellan Sveriges invånare och invandrare.
Kan någon vara bussig att förklara för mig hur det ska bli jämställt mellan män och kvinnor i vårat land när vi fortsätter tillåta denna invandring? Många av invandrarna har (som de flesta som har öppnat ögonen vet) en helt skev kvinnosyn, inte bara männen utan också kvinnorna.
För om man vill ändra deras levnadssätt, då är man ju rasist(?!).
Kan någon förklara för mig hur vi ska på ett bussigt sätt säga till dom att deras levnadssätt inte är önskade här, men att dom är det? Inte mentalt sett, utan enbart av deras mänskliga existens, hur kan man säga att det är en human invandringsstrategi?
I en moské har kvinnor och män skilda bönesalar. Vart ska en människa som vill kalla sig hen placeras där? Varför ska vi acceptera deras könsklyftor bara för att dom inte kommer från vårt land? Att vi placerar invandrare på en piedestal är ingen nyhet. Gissa varför det är hit dom vill utvandra.
Jag förstår inte hur man tänker, som feminist och samtidigt främlingsvänlig, eller vad man ska kalla det.
Ge min gärna ett vettigt svar, så jag slipper sitta här och fundera.
