Nystart
Känner att jag inte vinner något på att hålla det undangömt.
Förra veckan kändes det verkligen som om jag inte orkade försöka leva längre.
Jag funderade över vad jag skulle göra med katterna till och med. Skulle aldrig lämna dom i sticket. Ska min själ få ro så måste jag veta att dom har det bra.
Men jag tog mig igenom helgen, tafatt andandes, men det gick. Och nu mår jag till och med lite bättre.
Framtiden skiner fortfarande med sin tomhet, men det är inte lika jobbigt att vara vaken.
Om det har något samband med att jag tagit tag i handarbeten igen, vet jag inte. Men det får min att känna att helt oduglig är jag ju inte.
