Varför är jag så fasansfullt orolig?
Egentligen vet jag varför. Jag har börjat skita i precis allt och slutat uppskatta allt jag har i mitt liv.
Woooow, way too private information. Ja, justdet.

Men, det skitar man väl i. Som jag säger om det mesta idag.

Jag vaknade för en halvtimme sedan, jag vill egentligen sova mer, för det känns inte värt att vara vaken. Men jag kan inte somna om. Tankarna snurrar så pass mycket att jag blir yr och illamående.

Jag har tappat min framtidsvision helt, allt jag ser är mörker. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur den här situationen jag satt mig i.
Jag vet inte ens vem som kan hjälpa mig ur den, själv går ju tydligen inte för jag går bara runt i en ond cirkel.

Ska försöka komma i kontakt med psykiatrin, pratade med läkaren om det för en vecka sedan, men har inte hört något mer om det och det känns faktiskt som om det börjar krisa ihop sig nu, med allt.
Livet har i princip packat en resväska och är påväg ut ur dörren.
Jag vet inte vart mitt huvud är påväg och jag kan inte tänka klart.