Höstkänslor
Kategori:Tankar
Sista sommardagarna är passerade. Nu är det höst på riktigt. Jag känner det i hela kroppen, sinnet sätter sig i slow-mode och vill inte samarbeta riktigt.
Jag lyssnar på min spellista jag tillägnat hösten, och det känns lite bättre. Lugna melodier med röster som mest låter som klagomål. Men det är skönt för själen att lyssna på, när det är såhär jag mår.
Sedan är det väl lite extra illa nu, när jag kommit hem till mitt inte längre så kära Gävle.
Jag hade det alldeles för bra i Stockholm och det känns mest jobbigt att vara hemma igen. Tråkiga stad.
Jag känner mig tom, och som jag sa till Andrea när vi var påväg tillbaka från våran promenad i söndags:
"Jag vill inte hem igen nu, när jag fått en touch av det goda livet".
Men hemma är jag ändå, och hemma lär jag väl förbli. Hur jobbigt och tråkigt det än känns.
Men det är här mitt riktiga liv är. Och min fantastiska pojkvän, som jag inte skulle lämna för något i världen. Det är han som håller mig kvar här i stan, annars hade jag troligtvis bott någon helt annanstans, helst mer söderut.
Jag saknar faktiskt att bo i Stockholm, kände jag nu i helgen. Man har precis allt så extremt nära. Skulle jag vilja börja plugga igen, finns det en linje jag gått och funderat på. Den skulle inte finnas där i stan, men vara på pendelvänligt avstånd.
Vad har Gävle att erbjuda mig, egentligen? Vet inte. Känns inte som jag kan bygga en ordentlig framtid här, karriärsmässigt. Inte för mig själv i alla fall. Känns som att staden på sin höjd skulle kunna erbjuda ett arbete jag kanske kan trivas med, men inte tar mig framåt i livet eller kan lära mig särskilt mycket nytt.
Vi har en av Sveriges sämsta högskolor dessutom. Skulle aldrig i världen söka in där igen.
Finns en annan väg jag också vill ta i livet, som faktiskt skulle fungera att göra, eller åtminstone påbörja, här på hemmaplan. Men det kan jag ta upp en annan gång när jag har ork nog att få det i rullning. Har i alla fall tagit reda lite på hur jag kan agera för att ta mig in i branschen.
Allt jag egentligen ska fokusera på nu är att få igång min aptit, och med det min ork både till att må bättre psykiskt och fysiskt.
Funderar på att börja blogga om det också, som en liten extra push till att vilja äta och gå upp i vikt. Finns alldeles för lite hjälp och information om det ute på internet, tråkigt nog. Och jag är trött på att studsa runt till nya läkare hela tiden. Men äter jag inte bättre denna vecka, då ska jag frivilligt lägga in mig på dropp, om det går.
Jag lyssnar på min spellista jag tillägnat hösten, och det känns lite bättre. Lugna melodier med röster som mest låter som klagomål. Men det är skönt för själen att lyssna på, när det är såhär jag mår.
Sedan är det väl lite extra illa nu, när jag kommit hem till mitt inte längre så kära Gävle.
Jag hade det alldeles för bra i Stockholm och det känns mest jobbigt att vara hemma igen. Tråkiga stad.
Jag känner mig tom, och som jag sa till Andrea när vi var påväg tillbaka från våran promenad i söndags:
"Jag vill inte hem igen nu, när jag fått en touch av det goda livet".
Men hemma är jag ändå, och hemma lär jag väl förbli. Hur jobbigt och tråkigt det än känns.
Men det är här mitt riktiga liv är. Och min fantastiska pojkvän, som jag inte skulle lämna för något i världen. Det är han som håller mig kvar här i stan, annars hade jag troligtvis bott någon helt annanstans, helst mer söderut.
Jag saknar faktiskt att bo i Stockholm, kände jag nu i helgen. Man har precis allt så extremt nära. Skulle jag vilja börja plugga igen, finns det en linje jag gått och funderat på. Den skulle inte finnas där i stan, men vara på pendelvänligt avstånd.
Vad har Gävle att erbjuda mig, egentligen? Vet inte. Känns inte som jag kan bygga en ordentlig framtid här, karriärsmässigt. Inte för mig själv i alla fall. Känns som att staden på sin höjd skulle kunna erbjuda ett arbete jag kanske kan trivas med, men inte tar mig framåt i livet eller kan lära mig särskilt mycket nytt.
Vi har en av Sveriges sämsta högskolor dessutom. Skulle aldrig i världen söka in där igen.
Finns en annan väg jag också vill ta i livet, som faktiskt skulle fungera att göra, eller åtminstone påbörja, här på hemmaplan. Men det kan jag ta upp en annan gång när jag har ork nog att få det i rullning. Har i alla fall tagit reda lite på hur jag kan agera för att ta mig in i branschen.
Allt jag egentligen ska fokusera på nu är att få igång min aptit, och med det min ork både till att må bättre psykiskt och fysiskt.
Funderar på att börja blogga om det också, som en liten extra push till att vilja äta och gå upp i vikt. Finns alldeles för lite hjälp och information om det ute på internet, tråkigt nog. Och jag är trött på att studsa runt till nya läkare hela tiden. Men äter jag inte bättre denna vecka, då ska jag frivilligt lägga in mig på dropp, om det går.
