Året 2014 kom med många avslut, många farväl. Både väntade och oväntade.
Efter många svåra avslut och farväl hade jag tappat orken till det mesta.
Det sista avslutet kom dock som en lättnad, trots att det aldrig är roligt med avslut.
Det var också det mest väntade avslutet. Och det är skönt att det blev av. Att någon annan än jag behövde ta tag i det jag gått och grubblat på sedan augusti kändes dock inte särskilt rättvist. Men jag hade helt enkelt inte orken till att ta tag i det själv.

Året 2015 kommer med mycket nytt.
Det startade upp bra, med nya bekantskaper, en längtan jag inte haft på länge, en ny gnista, ett härligt musikevent på Fryshuset, och om någon vecka far jag till London för första gången i mitt liv.

Att jag också äntligen kommit in i rullningen med utredningar på psykiatrin känns också bra. Jag hoppas att dom kommer underfund med vad man kan göra för att jag ska bli frisk. Jag längtar så oerhört tills den dagen jag kan andas normalt igen.

Jag har funnit en nykärlek till Snapchat, som går sig varmt i mobiltelefonen.
Lammkött, det är också fina grejer.