Inatt sov jag något helt otroligt bra, helt utan sömnpiller dessutom. Det var väl på tiden. Jag måste ge creds till min pojkvän för det, för nu ska han vara hemma ett tag och så sov jag bredvid honom. Tror min hjärna lugnar ner sig lite när han inte är ute och far.
Har dessutom drömt hur mycket som helst. Men det orkar jag inte gå in på.
Just idag känns livet rätt skönt, det var också ett tag sedan. Har mått riktigt dåligt den senaste tiden, knappt haft lust att prata med folk överhuvudtaget men känt mig tvingad till det, exempelvis på jobbet.
Men ikväll ska jag leka med dom finaste människorna i Gävle stad, plus min syster, och det känns faktiskt roligt, jag känner mig pepp. Det är också ovanligt numera. Det kanske börjar gå framåt igen.